Jag har haft söndagsångest många söndagar i mitt liv och varje gång har jag nästan förbannat mig själv för att ha den känslan. För det första så är det så himla onödigt, om man nu har två dagar ledig (okej två och en halv kanske eftersom fredag eftermiddag kan räknas som helg) varför ska man då första denna lilla korta ledighet med att gå och våndas en halv dag? En halv dag av två dagar – det är 1/4 av ledigheten som man slösar bort på att tänka på att snart är det slut – det känns inte rimligt och mycket onödigt!

För det andra så känns det så jäkla onödigt för att man ska inte behöva känna så! Ja, det är väl klart att det kan finnas kortare perioder i ens liv det känns så och det är inte så mycket man kan göra något åt just då. Men inte vecka efter vecka, år efter år. Livet kan inte bestå av att gå och vänta på helgen eller på semestern. Det blir väldigt mycket väntan i livet då.

Som jag ser det så finns det två alternativ – antingen så slutar man upp med det som får en att känna söndagsångest och börjar göra något så att man har måndagslängtan. Om man känner att det inte är ett alternativ – så får man acceptera hur det är och finna ro i det och helt enkelt sluta ha söndagsångest. Det låter ju som att det vore hur lätt som helst och kanske lite naivt – och vad vet jag, det kanske är lite naivt, men det är egentligen inte så svårt. Vågar man öppna upp sitt tankesätt och inte vara så låst så är det faktiskt enkelt.

Its your life tavla

Jag försökte acceptera och att inte ha söndagsångest – men det gick inte, så jag fick göra en förändring istället. Nu förtiden längtar jag istället till måndagarna på söndagkvällen. Och det mina vänner är en skön känsla!