Det här med att man ska lyssna på kroppen är något jag har funderar över lite på sistone. Jag vet att jag själv säger det också och jag läser/hör även många andra slänga sig med det uttrycket. “Det är så viktigt att lyssna på sin kropp” “Lyssnar man bara på kroppen så kommer man veta vad som är rätt” och så vidare. Det sägs ju oftast i all välmening och för att man inte ska behöva känna stress och press utifrån – men finns det inte en risk att det uttrycket i sig blir stressande?

När hörseln har varit avstängd länge

Om man under en lång tid har levt på sitt liv utan att lyssna på kroppen är det inte väldigt svårt så att helt plötsligt börja lyssna på kroppen bara? Kroppen är inte en högtalare som man bara kan stänga och och sätta på ljudet hur som helst det är mycket mer komplext än så. Har man inte lyssnat på sin kropp på väldigt länge så är det kanske svårt att avgöra vad som är normalläge? Eller snarare så att normalläge är ett läge som egentligen inte borde vara normalläge?

Lyssna på kroppen

Öva på att lyssna på kroppen

Om man redan har lite smått panik över alla råd man ser/hör/läser om hur man ska ta hand om sin hälsa på bästa sätt och så får men ytterligare ett råd som lyder “lyssna bara på kroppen så blir det bra” får man inte ännu mer panik då om man inte lyckas höra sin kropp? Att lära sig att lyssna på sin kropp är definitivt något som man måste öva på och låta det få ta tid! Kanske måste vi börja vara mer försiktiga med att slänga oss med det uttrycket? Även om vi gör det med all välmening när vi säger att allting blir bra bara vi lyssnar på kroppen.

Hur tänker ni? Och hur gör man för att börja lyssna på kroppen?